Idag får man!
Idag var det klubbtävling på Pärlviken. Och varje gång det är en tävling på hemmaplan tycker jag det borde vara lag på att man måste vara med om man står i stallet. Så såklart är jag och min tuss med! Det var en LC:1a, ett jättebra program tycker jag. Men känns ändå lite easy. LB:1 tycker jag är lagom. Först hade jag ju vaknat tidigt, motvilligt som omväxling (jag brukar vara rätt morgonpigg), åkt till stallet och mockat 6-7 boxar och fixat med ridskolan innan det var dags. Så man kan väl säga att jag var uppvärmd.
Jag är VÄRDELÖS på att rida fram. Alltså, egentligen, hur rider man fram? Ja, alltså jag kan ju det huvudsakliga svaret. Men i det stora hela. Mina framridningar känns väldigt oseriösa. Men jag har märkt att ju sämre framridning, desto bättre tävlingsridning. Och så var fallet idag. Red fram i ridhuset, hästen hade inte lust att fatta vänster idag. Det är lite varannan dag principen över det där. Sen kändes hon ganska så ivrigt-pigg. Har väl iofs sina fördelar. Hon får hellre vara överpigg än lat.
I collecting ring skrittade jag bara omkring. Mest för att det var rätt lerigt pga den töande snön. Men jag ville bara in och köra. Så jag skrittade väl omkring där, passade oss idag. Inne på banan var hon kanon, inte så jättelösgjord kanske. Lite spänd idag, men överlag en fantastisk liten häst. Mer kan jag inte säga. Och vänstergaloppen satt, hon drunknade inte i vattenpölarna som upptog volten och domarbordet åt inte upp henne.
Detta ledde till en förstaplats på 59,25 % och 160 poäng. Kanon med tanke på omständigheterna. ÅÅH vad jag älskar min häst.
Nu siktar vi på Vällingby den 12 april!
Kram på er, Moa