Jag har väldigt många gånger varit påväg att delta i massa dressyrtävlingar i området, men har alltid tänkt "Jag är inte tillräckligt bra". För mig ska dressyr vara perfektion och renhet på högsta nivå, för det är vackert. Men samtidigt, att uppnå perfektion är ju inget man gör på ett träningspass? Jag försöker intala mig själv om att det är man själv man tävlar mot och man är ALDRIG tillräckligt bra. För egentligen, hur vet man när man är redo? Några punkter kan man ju räkna upp för sig själv:
- När jag kan rida alla rörelser som ingår i programmet
- När jag kan rida min häst i form
- När jag känner sig "ett" med min häst och litar på varandra
- När jag kan ta ett misslyckande utan att ge upp
- När jag har tävlat några dressyrtävlingar på hemmaplan
Lite flummigt skrivet kanske, men något i den stilen. Jag har tvekat väldigt länge på att ta klivet ut på lokala tävlingar juts för att jag har haft för höga krav på mig själv jämt. Jag har velat uppnå just perfektionen. Och har väl nu i dagarna insett att jag inte kan uppnå perfektion. Ingen dressyrryttare får nånsin 10:or på alla punkter. Jag har fått mycket creds från mina kompisar och tränare som tycker att jag ska prova tävla. Så nu ska vi ta steget ut i verkligheten i Vallentuna 22/3.
Jag och Fiona vann faktiskt en dressyrtävling mot 19 andra ekipage i somras på hemmaplan. Då faktiskt med en sadel som inte ens passade Fiona (men som vanligt gör min pärla sitt bästa). Vi fick 168 p och 62,22 %. Otroligt bra dag.
Lycka till till mig och Fiona den 22/3!
Moa
