Sen har vi en till individ som gör detta möjligt; lilla underbara Fiona.. Vad har hänt med henne? Är man mjuk eller är man mjuk? Hon är ju helt magnifik att rida.
Vi börjar se proffsiga ut tillsammans, och jag kände idag att det vore lite pinsamt om jag inte anmälde mig till någon tävling snart. Och det ska jag göra. Jag är tillräckligt bra för LB-LA, men jag startar på LB först iallafall. Jag vill få lite tydligare reaktion på sidförande hjälper.
Dagens ridpass innehöll mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Skritten är faktiskt den gångart där vi gör sämst ökningar. Men också den som känns mest enkel att få till. Fiona bjuder ju bra, det är någon jag inte gör som saknas. Men det tar sig någon dag, jag får nöta! Jag övade också på att minska galoppen lite, den har en förmåga att bli lite 'stor'. Sedan efter ett tags galopperande mjuknar Fiona något så otroligt i halsen och sträcker på sig jättefint.
Min sits har också förbättrats, jag sitter inte lika framåtlutad längre. Sitter nästintill lodrät hela tiden förutom när jag ökar traven då jag nästan lutar mig lite för mycket bakom. Det är oftast där det blir missuppfattning på tävlingar, att hon blir för ivrig in i ökningen för att jag antagligen lutar mig framåt och börjar galoppera.
Det var rätt mycket folk som red under tiden plus en privatlektion, men jag är nöjd över hur bra jag faktiskt koncentrerade mig trots detta.
Efteråt duschade jag Fiona med schampoo (sommaräng!) och spolade av ordentligt. Sedan fick Tussis stå i solariumet i 20 minuter och torka och värma ryggen. Det gillade hon.
Men jag noterade att min sadel börjat glida fram lite, jag får spänna åt sadelgjorden lite mer än jag gör och lägga in en fårskinnspad innan vi åker till mustang nästa gång. Tror jag måste byta sadel då. Till en Crown, men dom gillar jag också!
Kram, Moa
